Åkallan och Löfte (Verner von Heidenstam) Solblot

Solblot - Åkallan och Löfte (ENG+SWE LYRICS), poem by Verner von Heidenstam: "Och ropade trenne grannfolk: Glöm den storhet du bäddat i jorden! Jag svarade: Res dig, vår storhetsdröm om herraväldet i Norden! Den storhetsdrömmen lyster oss än att leka i nya bedrifter. Låt upp våra gravar, nej, giv oss män i forskning, i färger och skrifter. Det är bättre av en hämnare nås än till intet se åren förrinna, det är bättre att hela vårt folk förgås och gårdar och städer brinna. Det är stoltare, våga sitt tärningskast, än att tyna med slocknande låge. Det är skönare lyss till en sträng som brast, än att aldrig spänna en båge. Jag vaknar om natten men kring mig är fred. Blott vattnen storma och sjuda. Jag kunde i längtan kasta mig ned som en bedjande stridsman av Juda. Ej vill jag tigga om soliga år, om skördar av guld utan ände. Barmhärtiga öde, tänd blixten som slår, ett folk med år av elände! Ja, driv oss samman med gisselslag, och blåaste vår skall knoppas. Du ler mitt folk men med stela drag och sjunger men utan att hoppas. Du dansar hellre i sidenvåd än tyder din egen gåta. Mitt folk, du skall vakna till ynglingadåd den natt du på nytt kan gråta. Må främst du stiga, du dotter av nöd, som skygg ditt öga vill täcka. Så älska vi dig, att vore du död, vår kärlek skulle dig väcka. Om natten blir sömnlös, om lägret blir hårt, vi svika dig ej på den färden, du folk, du land, du språk, som blev vårt, du vår andes stämma i världen." Translator: And cried our neighboring peoples: Forget the greatness you embedded in the earth! I replied: Rise up, our great dream of domination in the North! The greatness of the dream luster us than to play in the new feats. Let up our graves, no, give us men in research, in the colors and the scriptures. It is better to be by a port reached than to see the years before us belittle, it is better that the whole of our people perish and farms and cities burn. It is prouder, daring his roll of the dice, than to languish by a dying flame. It is comfortable listening to a string that was inadequate, than never to span an arc. I awake by night but around me is peace. Only storming waters and simmer. I could throw myself longing down as a praying warman of Judah. Not that I want to beg for sunny years, the harvest of gold without end. Merciful fate, firing lightning strikes, a people with years of misery! Yes, driving us to the evil nature, and most blue spring bud. You smile my people, but with rigid features and singing, but without hope. You dance better in silk-breadth than solving your own riddle. My people, you shall wake up to youngstercrimes the night you can cry again. Mon foremost you rise, you daughter of distress, as shy your eyes want to cover. So we love you, that you would be dead, our love would you bring. If the night becomes wakeful, if the camp is hard, we let you not down on the trip, you people, your country, your language, which became ours, you are our's voice in the world."